Krigsslutet



V†ren 1945 led andra v„rldskriget mot sitt slut. Men kriget hade
skapat en stor f”r”delse. Delar av Europa l†g i ruiner. M†nga
l„nder hade f†tt sina ekonomier helt s”nderslagna och m†nga
miljoner hade d”tt.

Att bygga upp Europa igen var naturligtvis en gigantisk uppgift.
Det stod helt klart att detta bara skulle vara m”jligt genom
samarbete. Samtidigt var det alldeles n”dv„ndigt att f† ekonomin
p† f”tter igen f”r att undvika ny politisk oro.

Viktigt var ocks† att inte st„lla det besegrade Tyskland utanf”r.

Efter Tysklands f”rlust i f”rsta v„rldskriget hade
segrarmakterna kr„vt Tyskland p† stora skadest†nd och p† alla
m”jliga s„tt l†tit tyskarna k„nna att just de var f”rlorarna.

De ekonomiska problemen som blev f”ljden under 1920-talet och
behovet hos tyskarna att h„vda sig sj„lva hade banat v„g f”r
nazisterna.





Marshallplanen



Ett f”rsta steg p† v„gen mot †teruppbyggnad och samarbete blev
Marshallplanen.

I juni 1947 lade den amerikanska utrikesministern, general
George Marshall, fram ett f”rslag om ekonomiskt bist†nd till
Europa. Marshallplanen, som den kom att kallas, riktade sej inte
"mot n†got land eller n†gon doktrin utan mot hunger, fattigdom,
desperation och kaos" 

Ett krav fr†n amerikansk sida var dock att europ‚erna skulle
administrera bist†ndspengarna gemensamt. D„rf”r uppr„ttades
samarbetsorganisationen OEEC.







Europar”relsen



J„msides med det ekonomiska samarbetet inom OEEC som
Marshallplanen hade satt ig†ng, p†gick i Europa ocks† str„vanden
mot ett ”kat politiskt samarbete. Redan under andra v„rldskriget
hade det uppst†tt tankar p† n†gon politisk union, d„r de
nationella regeringarna skulle ge en del av sitt
sj„lvbest„mmande till ett ”verstatligt organ. Det h„r var tankar
som f”rekommit m†nga g†nger men nu fick de f”rnyad kraft i
sp†ren av krigets f”r”delse.



Kol och st†lunionen



Det var fransmannen Jean Monnet som kom med id‚n att f”rs”ka
bygga upp ett enat Europa steg f”r steg.

Det allra viktigaste steget i en s†dan process var att se till
att de gamla arvfienderna Frankrike och Tyskland aldrig mer
r†kade i krig med varandra. B„sta s„ttet att g”ra detta var att
hindra de tv† l„nderna fr†n att i smyg bygga upp en
rustningsindustri genom att s„tta deras kol och st†lindustrier
under ”verstatlig kontroll.

I april 1951 kunde s† ett avtal om Europeiska kol och
st†lunionen (CECA) skrivas under. Till Frankrike och
V„sttyskland hade ocks† Beneluxl„nderna (Belgien, Nederl„nderna
och Luxemburg) anslutit sig.





Romf”rslaget



De sex medlemsl„nderna valde nu ist„llet att arbeta f”r ett
utvidgat ekonomiskt samarbete. Redan tidigare hade
Beneluxl„nderna bildat en gemensam marknad. Vid ett m”te i
Messina p† Sicilien i juni 1955 kom de sex l„ndernas
utrikesministrar ”verens om att tills„tta en kommitt‚, som
skulle utarbeta planer p† en gemensam marknad f”r alla sex
l„nder.

Kommit‚ns arbete ledde s† sm†ningom till uppr„ttandet av en
europeisk ekonomisk gemenskap (EEC) och ett f”rdrag
undertecknades i Rom den 25 mars 1957. P† samma g†ng
undertecknades ett f”rdrag om gemensamt fredligt utnyttjande av
k„rnkraften (EURATOM)  Dessa tv† slogs 1967 samman till ett och
bildade Europeiska Gemenskapen, (EG)





EFTA



Vid sidan av EEC uppr„ttades den europeiska
frihandelsorganisationen EFTA i Stockholm 1959. I det
ursprungliga EFTA (de sk yttre sju i motsats till de inre sex)
ingick Storbritannien, Sverige, Norge, Danmark,, ™sterrike,
Schweiz och Portugal. Storbritannien, Danmark och Portugal har
senare l„mnat EFTA f”r EG medan Finland och Island har
tillkommit.





De sex



EEC (EG) blev en stor framg†ng, bland annat d„rf”r att den
tillkom just d† v„rldsekonomin v„nde fr†n stagnation till
tillv„xt och h”gkonjunktur.

Under den f”rsta tio†rsperioden lyckades EG inte bara genomf”ra
en tullunion, d„r alla tullar mellan medlemsl„nderna hade
avskaffats och en gemensam tullmur mot omv„rlden hade
uppr„ttats. Man kunde ocks† 1962 uppr„tta en gemensam
jordbrukspolitik (CAP) vilken innebar ”kad effektivitet
samtidigt som jordbrukarna fick ett omfattande prisst”d. Detta
f”ljdes av †tg„rder inom bland annat energi, forskning, milj”,
utbildning, konsumentskydd och fiske. Redan 1960 hade man
uppr„ttat en socialfond, fr„mst f”r avsedd f”r dem som drabbades
av krisen inom "gamla" industrier s†som till exempel varv och
textilindustrin.EG utvidgas



F”rs efter att Frankrikes president Charles de Gaulle hade
avg†tt kunde Storbritannien 1972, efter sin tredje ans”kan,
accepteras som medlem tillsammans med Irland, Danmark och Norge.
De sex hade blivit De nio. Man skulle ha blivit tio, men Norge
avsade sig sitt medlemskap, sedan norrm„nnen efter en mycket
upprivande folkomr”stning sagt nej till EG-anslutning. Sverige
hade samtidigt som de nyblivna medlemmarna l„mnat in en ”ppen
ans”kan, d„r medlemskap inte utesl”ts, men man drog senare
tillbaka denna. Ist„llet fick man, liksom ”vriga kvarvarande
EFTA-l„nder, ett frihetsavtal med EG.





Enhetsakten



Det var f”r att b„ttre kunna hantera detta nya och utvidgade EG,
De tolv, som man i februari 1986 undertecknade Enhetsakten. Den
inneb„r till„gg och „ndringar i Romf”rdraget och har som
huvudsyfte att till 1992 †rs slut †stadkomma en enda stor
"hemmamarknad" inom EG med fri r”rlighet f”r varor, tj„nster,
m„nniskor och kapital (de fyra friheterna).

I den sk vitboken, som EG-kommisionen arbetade fram i juni 1985,
finns ett detaljerat program f”r hur man ska n† fram till denna
inre marknad.





De fyra friheterna



Genomf”randet av denna inre marknad „r f”r EG inte ett m†l i
sig. Den inre marknaden „r i st„llet ett medel f”r att en g†ng
f”r alla genomf”ra de fyra friheter som fanns med redan i
Romf”rdraget.



1. Frihet f”r varor

Alla varor skall fritt kunna k”pas och s„ljas i alla EG-l„nder
utan inskr„nkning. Inga nationella s„rregler skall kunna
f”rhindra detta. M†nga regler och best„mmelser f”rhindrar detta
idag.



2. Frihet f”r tj„nster

Inom tj„nstesektorn (till exempel f”rs„kringsbolag och banker)
skall alla f† verka fritt inom EG-omr†det. Tidigare var det
sv†rt att s„lja tj„nster i alla EG-l„nder till f”ljd av
nationella krav och best„mmelser.



3. Frihet f”r kapital

Allt kapital skall fritt kunna flyta ”ver gr„nserna. Det skall
vara fritt att spara och l†na pengar hos den bank och i det land
som ger de b„sta villkoren. Det skall vara fritt att k”pa och
s„lja aktier p† b”rser ”ver hela marknaden.



4. Frihet f”r personer

Varje EG-medborgare skall utan hinder arbeta och studera i ett
annat medlemsland. Man skall inte beh”va s”ka arbets- eller
uppeh†llstillst†nd. En examen skall vara giltig i samtliga
EG-l„nder. Man skall ocks† kunna bos„tta sej var man vill inom
EG-omr†det.Utbildning och forskning



Utbildnings- och forskningspolitiken h”r till EG-s tunga omr†den
och fanns med redan i Romf”rslaget. Samarbetet inom utbildning
och forskning har inte formen av gemensamma EG-lagar utan har
ist„llet en mera samordnande funktion som bygger p†
rekommendationer och direktiv. Samtidigt „r utbildnings- och
forsknings fr†gor n†got av ”desfr†gor f”r Gemenskapen. H”g niv†
p† b†da „r ett krav f”r att h„nga med inom vetenskap och
teknologisk utveckling. En m†ls„ttning med EG „r ocks† att
†terge Europa den roll man en g†ng hade inom vetenskap och
teknologi som delvis ”vertagits av USA och Japan. Medlet „r
bland annat h”gt utvecklad utbildning och forskning.





Forskning



EG har satsat stora resurser p† program som skall underl„tta
forskning och utveckling och ”verbrygga bristerna. Man har ett
flertal olika forkningsprogram. Omr†det livskvalitet omfattar
bland annat medicinsk forskning inom till exempel AIDS och
cancerforskningen. Inom information och kommunikations samh„llet
ing†r ESPRIT, vars m†l „r att ge Europa konkurrens inom
dataomr†det .







Milj”politiken



I Romf”rdraget har milj”fr†gorna inte f†tt n†got eget avsnitt.
P† samma s„tt som n„r det g„llde socialpolitiken ans†gs ocks†
milj”politiken vara en angel„genhet f”r varje enskilt
medlemsland. De v„xande milj”problemen fick s† sm†ningom
medlemsl„nderna att „ndra uppfattning, man konstaterade att
milj”problemen bara kunde l”sas genom samarbete. I Enhetsakten
s„tter man upp tre ganska allm„nt formulerade m†l f”r
milj”arbetet:



 1. Att bevara, skydda och f”rb„ttra milj”ns kvalitet.

 2. Att bidra till att skydda m„nniskors h„lsa.

 3. Att garantera ett f”rst†ndigt och rationellt utnyttjande av
naturtillg†ngarna.Utrikespolitiken



Ingenting s„gs i Romf”rslaget om ett utrikespolitiskt samarbete
inom EG. Det visade sig emellertid snart att det fanns behov av
att diskutera fr†gor av gemensamt utrikespolitiskt intresse.

N„r det europeiska politiska samarbetet (EPS) skrevs in i
Enhetsakten bekr„ftade man egentligen bara ett samarbete som
redan fanns och som hade startat 1970 p† rekommendation av den
s† kallade Davignonrapporten. I Bryssel sattes ett s„rskilt
EPS-sekreteriat upp. EPS kommer att utv„rderas under 1992.

Syftet med EPS „r att f”rs”ka skapa en gemensam utrikespolitik
f”r hela EG. D„rf”r m”ts utrikesministrarna inom EG fyra g†nger
om †ret f”r ”verl„ggningar under r†dets ordf”rande. Denne har
ocks†  skyldighet att informera Parlamentet om vad som tas upp
inom EPS och ta h„nsyn till Parlamentets synpunkter. Mellan
ministerm”tena sk”ter en politisk kommitt‚ p† tj„nstemannaniv†
det l”pande arbetet.





Hur styrs EG?



EG „r en v„ldig byr†kratisk koloss. 325 miljoner m„nniskor fr†n
tolv olika l„nder med nio olika spr†k skall genom sina
representanter tillsammans fatta beslut som alla b†de m†ste vara
n”jda med och kunna f”lja.

Det finns likheter mellan hur EG styrs och hus Sverige styrs,
men det finns ocks† stora skillnader. I den svenska grundlagen
(Regeringsformen) st†r det att "all makt utg†r fr†n folket,
folket utser en riksdag i allm„nna och anonymintetsskyddade val,
riksdagen ska sedan i parlamentarisk ordning godk„nna den
regering som skall ut”va makten genom sin f”rvaltning"

EG har sin f”rfattning i Romf”rdraget sin regering i R†det, sitt
f”rvaltningsorgan i Kommissionen och sin riksdag i
EG-parlamentet. Den stora skillnaden ligger i att n†gon
parlamentarism (folkstyre) inte till„mpas i EG.





R†det



R†det, brukar ibland „ven kallas Ministerr†det, „r enligt
Romf”rdraget EGs beslutande organ. Medlemsl„nderna har varsin
plats i r†det. Oftast „r det l„ndernas utrikesministrar som
sitter d„r men det kan ocks† vara n†gon fackminister. Om r†det
skall fatta ett beslut i en arbetsmarknadsfr†ga, representeras
l„ndernas regeringar av sina arbetsmarknadsministrar.
Fackministrarna tr„ffas n„r deras omr†den skall behandlas av
r†det. M”tena brukar „ga rum i Bryssel eller Luxemburg och „r
inte offentliga.

Ordf”randeposten i r†det roterar mellan medlemsl„nderna.
Ordf”randelandets utrikesminister kallas r†dspresident och
representerar ocks† r†det inf”r till exempel FNs
generalf”rsamling.Kommissionen



EG-kommissionen sk”ter allt l”pande arbete inom EG. Kommissionen
best†r av 17 ledam”ter (kommission„rer) De tv† st”rsta
medlemsl„nderna har tv† ledam”ter vardera, ”vriga l„nder har en.
Bland ledam”terna utser regeringarna en president och sex
vicepresidenter, alla f”r tv† †r.

Kommissionen sammantr„der varje vecka och besluten fattas med
enkel majoritet. Inga protokoll publiceras fr†n kommissionens
samantr„den. Kommissionsledam”terna arbetar f”r hela gemenskapen
och inte f”r sina respektive l„nder, vilket de h”gtidligt m†ste
lova och f”rs„kra. Varje kommission„r „r ocks† chef f”r ett
eller flera av de 23 generaldirektoraten som arbetar med olika
fr†gor, till exempel: arbetsmarknad, kommunikation vetenskap och
milj”.





Parlamentet



En folkf”rsamling som Sveriges riksdag har suver„n r„tt att
stifta alla lagar. EGs "riksdag", EG parlamentet, har inte denna
r„tt. Det „r en folkvald f”rsamling utan egentlig
beslutander„tt. Den har enbart en r†dgivande funktion. I
Enhetsakten ersattes Rom f”rdragets "F”rsamlingen" med
"EG-parlamentet". Det nya parlamentet fick fler ledam”ter och
befogenheter men „r i realiteten fortfarande ganska tandl”st.
EG-parlamentets ledam”ter v„ljs p† fem †r i direkta val som
h†lls vid en och samma tidpunkt i de olika medlemsl„nderna.
Valdeltagandet „r ofta l„gre „n vid val till de nationella
folkf”rsamlingarna. EG-parlamentets „r samlat tv† veckor i
m†naden och ledam”terna representerar inte sina egna l„nder utan
sina personliga uppfattningar. Detta inneb„r att
parlamentsgrupperna inte „r nationella utan politiska.





EG-domstolen



Domstolen „r i sina beslut helt obunden av medlemsregeringarna
och EGs ”vriga organ. Den har sina r”tter i Kol- och st†lunionen
och skall se till att de av R†dets beslut som har lagkarakt„r
blir r„tt tolkade och till„mpade. Domstolens beslut tar ”ver
nationell lagstiftning i fr†gor som ber”r Gemenskapen, dessa
beslut kan inte ”verklagas. Utslagen kommer att skapa en ny
europeisk r„tt som blir bindande f”r alla medlemsl„nder.
Domstolen best†r av tretton erfarna domare och sex allm„nna
ombud eller generaladvokater. Mandattiden „r sex †r och
ledam”terna representerar inte sina medlemsl„nder.EGs handel med omv„rlden



EG „r idag v„rldens st”rsta handelsmakt med en femtedel av all
handel. Det „r mer „n vad s†v„l USA som Japan har. EFTA „r
dominerande handelspartner vilket f”rklaras av n„rhet, tradition
samt av att EG och EFTA har ett handelsavtal som ger ”msesidig
tullfrihet f”r industrivaror. Handeln med u-l„nder „r
omfattande. De flesta EG-l„nder har tidigare haft kolonier.
Efter avkoloniseringen har man beh†llit sina handelsf”rbindelser.

Br„nsle (olja) och r†varor svarar f”r en fj„rdedel av importen.
Oljans andel „r 16% men andelen har halverats sedan 1980 d† „ven
priserna var h”gre. Utvinningen av olja inom EG fr†n f„lt i
Nordsj”n har minskat importen fr†n OPEC-l„nderna (de
oljeproducerande staterna) till en tredjedel p† tio †r.

EG var 1987 en nettoimport”r av livsmedel. Den "f”rnyade"
jordbrukspolitiken v„ntas minska livsmedelsimporten v„sentligt.
Som helhet har EG underskott i handelsbalansen. Man importerar
allts† mer „n man exporterar. Endast V„sttyskland uppvisar ett
n„stan besv„rande stort ”verskott (34%). Det st”rsta
underskottet i handelsbalansen har Nederl„nderna d„r endast 64%
av importen t„cks av export. Handeln mellan EG-l„nderna har
givetvis ”kat och utg”r knappt 59% en drygt 20-procentig ”kning
efter 30 †rs gemenskap.





Sveriges f”rh†llande till EG



Sverige har tv† slags avtal med EG. Dels har vi ett
multilateralt avtal (avtal mellan flera l„nder) med EG via EFTA.
Men vi har ocks† ett avtal som bara g„ller mellan Sverige och
EG, ett bilateralt avtal (avtal mellan tv† l„nder). 1972 sl”t
Sverige avtal med d†varande EEC och med "kol- och st†lunionen"
(CECIA) om tullfri handel med industrivaror. Detta avtal
godk„ndes samma †r av den svenska riksdagen och tr„dde i kraft
den f”rsta januari 1973. F”r att r„knas som tullfria m†ste
varorna vara tillverkade i ett EG eller EFTA land, vilket
inneb„r att de f†r inneh†lla h”gst 40% importerat material.

Det finns ocks† ett l”pande samarbete mellan EG och den svenska
regeringen.  Det „r tj„nstem„n fr†n EG-kommissionen och de
svenska departementen som m”ts f”r ”vervaka hur de avtal man
redan tr„ffat h†lls. Sverige har en delegation i Bryssel, en
slags EG-ambasad, d„r arbetet leds av en ambassad”r.





EG-anpassning 



I riksdagens beslut g„llande EG-fr†gan v†ren 1988 sades bland
annat att Sverige ensidigt skulle anpassa sig till vissa
EG-normer. Tanken var att eventuellt ut”kat framtida samarbete
skulle bli l„ttare ju f„rre skillnader det fanns mellan de
svenska och de i EG till„mpade reglerna. Skillnader skulle kunna
hindra konkurrensen mellan svenska f”retag inom EG.

Uppbyggnaden av EG - En ”versikt

Av Jennie Paleski 1992